Ännu en natt med dunka dunka

När man väljer ett ställe för att packa upp sin ryggsäck och vila sina trötta ben önskar man några saker: att de som sköter stället är coola och fattar vad en gäst vill ha, att de som bor på stället är coola och sociala samt att det är rent. Med “coola” menar vi personer som fattar hur man beteer sig och har en sund grundinställning till livet.

När vi kom till ön Pulau Kapas vandrade vi som vanligt på stranden och letade boende. Efter en stund ramlade vi in på The Captains Lodge, ett till synes häftigt ställe med djungelkänsla. Ägaren som går under smeknamnet The Captain förklarade att alla som bor på the Lodge är en del av familjen och tillsammans skapar man trivseln. Bland annat äter alla gäster middag tillsammans på kvällen. Ägarens säljsnack gich hem plus att stället var mysigt så vi packade upp våra ryggsäckar och hängde upp necessären. Min (Mikaels) necessär har en krok och när necessären hängs upp på en noga utvald spik symboliserar det att vi nu är i hemmet för natten. Vi träffade några trevliga holländare som vi hängde med och sa hej till andra gäster. Vid tiotiden var det dags för sängen. Vi var båda trötta efter att vi gått upp redan klockan halv sju samma dag. Inte bara vi drogs mot drömmarnas land utan de flesta av gästerna borstade sina tänder och kröp ned i sängarna som finns i dubbelrum och flersängsrum, så kallade doorms. Klockan halv tolv vaknar jag av att det kommer ett jävla dunka dunka ljud från den lilla baren som tillhör The Captains Lodge. Annika sov vidare men mumlade något i sin sömn. Av the Lodges 25 gäster hade 5 samlats i baren och ville lyssna på Lady Gaga på högst volym som sällskap till deras öl. Efter ett par låtar gick jag ned till baren och frågade “when will you turn this shit off? Alot of guests are trying to sleep. It sounds like fucking Kao San road in our room” Killen bakom baren som har en infektion i sitt vänstra öga svarade “The booser decides when music go”.  Snabbt inser jag att det är ingen idé att föra en diskussionen med mannen som står och ler med sitt infekterade öga samt att referensen till Kao San road i Bangkok var nog fel då vi befinner oss i Malaysia och den här killen förmodligen aldrig lämnat ön. Vem “booser” var denna kväll är oklart och smeknamnet ingav ändå inget större förtroende att denna kan fixa situationen. Det enda som fanns kvar att göra, förutom att hoppa bakom baren och slå sönder deras stereo, var att gå upp till rummet och skriva av mig i bloggen vilket jag valde att göra. Men imorgon ska “booser, the captain, the bossman” och alla andra fjantar få höra min svenska logik – respektera alla gäster.


Beachen pa Pulau Kapas sent pa kvallen


Captains Longhouse


Hang-out och baren langst bort.

Förklaring:
Kao San road i Bangkok är en lång gata fylld till minst betongcentimeter med gästhus vars ockupanter är utav den yngre målgruppen som gillar att festa. Den trafikfria gatan blir ett partycentrum fram till klockan 05 varje morgon hela året.

Uppdatering:
Idag berättade vi om Ragnars öde till ett par från Kanada. Tjejen höll med Annika om att varanödlan måste sova länge när den ätit något stort som en del av matsmältningsprocessen. Killen hade ingen åsikt. Jag tror att Ragnar är död.

1 thought on “Ännu en natt med dunka dunka

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s