Dödens stad

Under åren 1975 och 1979 styrde Khmer Rouge Kambodja med en blodig järnhand. Högst upp på tronen satt en av de värsta massmördarna i världshistorien, Saloth Sar mer känd som Pol Pot. Khmer Rouges mål var att rensa landet från alla som inte tillhörde arbetarklassen, eller som inte trodde på Khmer Rouge manifest. Under Khmerernas korta tid vid makten lyckades de mörda nära tre miljoner (3.000.000) människor. Om vi förankrar denna statistik i vår egen verklighet betyder det att alla invånare i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle mördas under en period av tre korta år. Det blir 3.000 personer varje dag. De lyckades med detta folkmord genom att vara organiserade, pliktrogna och helt hänsynslösa.

En av de mer kända platserna från denna tid är The Killing Fields. Det var hit över 17.000 män, kvinnor och barn kom och förlorade sina liv. I massgravarna hittades bland annat 160 huvudlösa soldater och 100 nakna barn och kvinnor. Khmererna trodde att de efterlevande skulle hämnas de döda vilket drev dem till att även mörda barnen i familjen. Ett av träden i The Killing Fields användes för att krossa skallarna på unga barn genom att hålla dem i benen och svinga dem mot trädets hårda stam.

Att vandra omkring bland massgravar och informationsplakat om hur morden utfördes var mycket surrealistiskt. Kan detta verkligen hända? Kan vi människor verkligen, på riktigt göra så här mot varandra. Platser som The Killing Fields och Auswitch är bevis på att vi kan. De är bevis på att när vi är fångna mellan verklighet och idealism så drivs vår handling av rädslan att själva hamna i verkligheten.

En annan känd plats är S-21 som var en skola ombyggd till tortyrfängelse. De tidigare klassrummen indelades i olika tortyr och förvaringenheter.
På första våningen fanns rummen där offren kedjades fast till järnsängar och utsattes för hemska tortyrmetoder. En av de mer populära var att rycka ut offrens fingernaglar tills att de erkände Khmerernas anklagelser och angav familjemedlemmar, släktingar, vänner och andra med namn och adress så att även dessa kunde fångas in för tortyr och avrättning. En annan var att få piskning med nakna elkablar tills att offret blev medvetslös. Under tortyren var det förbjudet att tala (om inte tillfrågad), skrika eller gråta. Om offret gjorde något av detta användes brutalare tortyrmetoder. Under en period fick även några högt uppsatta män på S-21 bestraffning då det tog för lång tid att tortera offer och skicka dem till The Killing Fields. Anledningen var att de ockuperade sig själva med att våldta unga flickor och kvinnor vilket ledde till att de tappade fokus på tortyren. S-21 var mördarens lekplats och offrets mest otänkbara mardröm. I tortyrfängelset fanns män, kvinnor och barn som varje dag utsattes för overkliga handlingar. Då en av Khmerernas ambitioner var att organisera sin framgång dokumenterade de alla offer med foto och personlig information. Idag finns dessa foton uppsatta längs fängelseväggarna i hundratals. När du går igenom salarna möts du av dödens ögon som stirrar in i djävulens kamera.

Allt detta pågick medan Olof Palme talade om fred och mänskliga rättigheter men gjorde inget för Kambodjas befolkning. Det var Vietnam som fick nog, tågade in och befriade Kambodja. Ledare för Khmererna har först år 2010 börjat få sina straff av en internationell tribunal som upprättats. Bland dem är ledaren för S-21, Kaing Guek, mer känd som Duch som för någon månad sedan fick sitt livstidsstraff. Pol Pot dog i sin säng under husarrest. Hans enkla grav finns att beskåda ute på landsbyggden.

Mycket mer kan skrivas om dagens intryck och historialektion, men det känns för tungt. Hur kan jag beskriva känslan vi tog med oss från en tortyrsal där små oskyldiga barn, kvinnor och män misst sina liv? Eller att på ett korrekt sätt beskriva tyngden i benen vi hade när vi gick mellan de små cellerna där hundratals offer bara 35 år tidigare väntade på sin tur att möta döden.

Phnom Penh är dödens stad som sakta men säkert vänder sista sidan om Khmer Rouges tid vid makten till ett nytt kapitel som handlar om utveckling, turism, religion och demokrati.

Bild1 – Fangelset S-21
Bild2 – Minneslunden vid Killing Fields
Bild3 – Minneslunden
Bild4 – Tradet dar sma barn dodades
Bild5 – En av manga tortyrsangar i S-21
Bild6 – Tortyrsang
Bild7 – Fangarna i S-21 fangelset fotograferades
Bild8 – Foton pa en del av alla som torterades
Bild9 – Sma celler dar de satt fastkedjade
Bild10 – Sma celler dar de satt fastkedjade

Advertisements

One thought on “Dödens stad

  1. Pingback: Svenska rubriker i Kambodja « Trailsurfers

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s