Category Archives: Indonesia

Top-five in South East Asia

It is very hard to come up with the perfect top-five as there are so many factors to consider. We decided to just go with our gut feeling as its based on first hand experience instead of conducting an empirical study. We will scribble down  some more top-fives as we go along.

Beaches

1. Koh Wai, Thailand – a gem in the Koh Chang archipelago.
2. Perhentian islands, Malaysia – truly white and powdery beach.
3. Pulau kapas, Malaysia – endless and empty it embraces the island.
4. Kuta Lombok, Indonesia – underdeveloped and pristine.
5. Nha Trang, Vietnam – a taste of Europe in Asia.

Shopping
1. Singapore –  both bargain prices and high-roller tags.
2. Kuala Lumpur, Malaysia – clean, organised and easy to find your way.
3. Bangkok, Thailand – bargain hunters Mecka.
4. Hoi An, Vietnam – dream for tailor shopping.
5. Phuket, Thailand – growing into a shopping princess.

Food
1. Singapore – from fast food to Asian delights.
2. Dalat, Vietnam – cheap but with expensive taste.
3. Kuala Lumpur, Malaysia – this city has it all.
4. Bangkok, Thailand – good mix of Asian and global foods is available.
5. Luang Prabang, Laos – charming eateries and French inspired food.

More top-five will be published soon.

Advertisements

Vi synar Kuta Lombok

Från Sengiggi tog vi en bil för 100.000 INDR (100 kr) till Kuta Lombok. Det finns även en Kuta i Bali som inte på något sätt liknar sin kusin i Lombok. Kuta Lombok är en lång strand som viker av vid olika bukter. Längs stranden löper en väg där alla Homestay och hotel slåss om din uppmärksamhet. Vi hittade Segar Reef Homestay för 200.000 INDR per natt (200 kr). Rummet är jättestort och har två stora sängar, stort badrum och högt i tak. I priset ingår även frukost.

Under dagen gick vi längs stranden som är mycket svår att gå på då sanden är grovkorning vilket resulterar i att du sjunker ned med hela foten vid varje steg. Vi gick österut och hamnade på ett Novotel som ligger i en av de många bukterna. Längs vägen såg vi apor, kossor, barn som säljer armband och turister som solbadar. Från Novotelbukten gick vi längs vägen tillbaka för att se vilka typer av hotel/homestay det finns samt vad de kostar. Medelpriset för ett rum är cirka 200.000 INDR efter att ha frågat flera. På ett ställe som heter Surfers Inn är priset 130.000 men då ingår inte frukost som de säljer för 50.000 INDR.

Efter lunch gick vi tillbaka till stranden för att bada och sola. När vi kom dit placerade vi ut sarongen, sandalerna och satte oss ned. Det gick inte mer än fem minuter innan två pojkar som visade sig vara 10 år gamla satte sig ned framför oss. De sålde som de andra barnen hemmagjorda armband. Vi förklarade att vi inte ville ha några armband men de stannade kvar trots det i hopp om att vi skulle ändra oss. Efter en liten stund började vi prata med dem. Pojkarna går inte i skolan för det kostar för mycket pengar. De måste sälja armband på stranden varje dag och de vet inte vad de vill jobba med när de blir vuxna. Dena ena pojken som pratade mest kallade sig Bintang och den andre Brom. Då Annika förklarade att Bintang är namnet på den lokala ölen (beer) fick Annika det smeknamnet “beer”. Mikael fick smeknamnet “tattoo”. Efter en stund kom en kamrat till pojkarna och satte sig ned. Han är arton år gammal och går i skolan. De börjar kl 08 och slutar kl 13:30. Efter skolan går han och fiskar i lågvattnet. Han tyckte det var jättekallt idag och hade på sig en t-shirt, tjock tröja och en sjal. Vi låg på stranden i våra badkläder och tyckte det var jättevarmt. Efter någon timme med pojkarna gick vi tillbaka till vårt rum.

På kvällen när vi gick ut för att äta dök Bintang och Brom upp igen. De hade då finkammat alla restauranger efter turister för att köpa deras armband. Tyvärr blev det inget napp denna kväll för grabbarna då inga turister ville köpa. Mikael hade bläddrat i en tidning som heter “Villas and Yachts” som fanns på restaurangen. Grabbarna såg tidningen och vi började tillsammans titta på alla bilder. Lyxhus efter lyxhus och båtar för miljontals dollar fick grabbarn att häpna. De frågade om det var hotel och vi svarade att det är hus för en familj. Snart upptäckte de att tidningen innehöll även modebilder på barnkläder. Snabbt hittade de sina favorittjejer i modereportagen som de högt och ljudligt sa “love her”, “she is beautiful”, “marry her”. De gillade inte de äldre modetjejerna som rökte. En tjej röker inte i Indonesien förklarade de.

När vi vaknade mådde Annika dåligt så vi hängde i vår Homestay några timmar. När tristessen blev för stor och Annika mådde lite bättre hyrde vi en scooter och körde till några närliggande stränder. Otroligt häftig att se hur befolkningen bor här längs stränderna. De bygger små skjul utan el och vatten. Då de bor bara ett 10-tal meter från strandkanten tar de vattnet direkt från havet. Färskvatten hämtar de från brunnar. För dem är stranden ett hem och för oss turister ett paradis.

På eftermiddagen kom Bintang och Brom gående. De skrek “tattoo”, “beer” och frågade oss för den miljonte gången om vi ville köpa några armband. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att köpa varsitt armband för 5 kr styck. När vi tog fram pengarna upptäckte barn på andra sidan gatan att Bintang och Brom fått napp. Inom några sekunder var vi omringade av tjugo barn som kämpade för att visa sina armband till oss så att vi skulle köpa av dem istället. Brom och Bintang såg lite oroliga ut en stund men i havet av barn och armband valde vi ut varsitt från deras samling. (I skrivande stund kom vi på att vi inte tog någon bild på Bintang och Brom. Om vi ser dem imorgon innan vi åker tar vi ett foto med grabbarna.)

Imorgon tar vi farväl till Kuta, Lombok och Indonesien. Nästa destination blir Kuala Lumpur för att sedan åka vidare till Kambodja.

Nedan finner ni bilder från Lombok:

Bild 1: Stranden i Kuta
Bild 2: Här bor Bintang och hans familj
Bild 3: Lokala matbutiken
Bild 4: Bensinmacken

Todays sales people on the beach

These people attacked us from the moment we hit the beach and until we left. After we left the beach to go to the main road the street sales people take over and continue pestering our day. Its great fun to make fun of them but sometimes they make you go craaaazy.  If you walk on the main road at least 30 people will ask you if you want taxi, transport or motorbike. If you go to a restaurant for some food and relaxation time they stand outside and yell. The brave sales people go into the restaurant and go to each table trying to persuade you to buy a pendant, bracelet, ring, sarong or t-shirt.  You need a biiig bucket of patience here in Indonesia.

Lonely Planet – the true story

– “Hey dude, I am feeling very lonely. It’s like I am the only person left on this planet”.
– “Did you feel that warped emotion after or before we smoked that huge bong. Cause that weed is the best you can get man”
– “It just hit me dude, I am having this compulsion to write about it. I am going to call the book The Lonely Planet. It’s going to be about my imaginery travels around this planet”. “You know dude, the trips we have taken – you, me and the bong – here on the couch”.

And that is how The Lonely Planet came to be. What the Dude and the Man never aniticpated was that millions of travelers would actually buy The Lonely Planet and follow it, like it was the bible.

Some examples that prove that the authors actually never visited the area and where really high when they wrote about it:
– The beaches at Sengiggi in Lombok are black vulcanic sand. In Lonely Planet (2010 edition) they describe them as white-sand.
– The hostel in Bali have a fixed room price of 150 rupee. In the Lonely Planet they state 55 rupee.
– Paradise Beach in Gokarna, India are considered to be one of the best in Lonely Planet. The beach at the location is apprx 10 meters wide and the rest is a rock.
– We spoke to the owners of one hostel listed in Lonely Planet. According to them the facts are at least 6 years old, but they can not recall anyone from the publisher ever visiting them.

Even though Lonely Planet is a book based on the vision from two bong-heads we still buy it and follow it. Its like if we bought and followed the Hitch hikers guide to the galaxy. You rock Lonely Planet!

Extract from the Lonely Planet about Sengiggi:
“You can spend a lifetime of travel in search of the perfect beach, and it would be hard to top those around Sengiggi. Think: a series of sweeping bays with white-sand beaches, coconut palms, cliff and mountain backdrops and blood red views of Balis Gunung Agung at sunset. Sengiggi has everything, except crowds”.

See below pictures. Do you think that the Dude and the Man from Lonely Planet ever visited Sengiggi. We think not.


Sengiggi beach


Sengiggi bay

Kuta impressions

“Yes boss you want bike, bike, bike, bike, bike” – Five guys calling out us as we passed them on the street. If you have seen the seagulls in the movie Finding Nemo you know what they sound like.

“Hey duuude I am too hot to walk with a T-shirt on at night” – Tourist guys walking around at night without a t-shirt in just their board shorts. The really cool ones have their sunglasses on.

“Yes you want hello miss, you want hello miss” – Guys trying to sell you Cannabis on the street but did not practice on their pronounciation.

“Yes boss, you want sandals, shoes, flopps, sandals, shooooeees” – We walk home from the beach bare foot and the shop keepers see us.

“Yes its 40.000 rupee, best price, promise” – For a hair cloth that we later purchased from the woman for 15.000 rupee.

“60.000 rupee is fixed price boss. No discount. Ok I give it to you for 50.000 rupee” – When bying bus ticket to Ubud.

“Yes, transport, transport” – Man calls out as we are entering our guesthouse.

“Yes, one two, one two you want one two” Man yelling from his kiosk. We still have not figured out what he was sellling.

All these impressions where collected today. Since we burned our faces while surfing we spent the day walking around the shopping streets of Kuta with our caps and sunglasses. We had a great time.

Framme i Bali!

I torsdags kvall kom vi fram till Kuta, Bali. Vi har lyckats hitta ett jattefint rum pa Kedin’s Inn. Det kostar 200.000 IDR per natt (ca 200 kr) och ar betydligt battre an New Arena dar vi bodde forra sommaren.  Det har hant en del i Kuta sen vi var har sist, dem har bland annat rivit ner stora delar av staden som ligger vid stranden for att bygga en stor shopping galleria och en gigantiskt hotellanlaggning. Det ar synd att dem forstor sa mycket, den mysiga kanslan forsvinner snabbt.

Idag har vi surfat i stort sett hela dagen, vi hyrde varsin NSP 6.8 pa samma stalle som forra aret. Vi ar helt slut i kroppen och har saklart lyckats branna oss i ansiktet trots att vi smorjde in oss med SPF 50.  Men kul var det! Det enda som saknas ar Jessika som var med oss i vagorna forra sommaren.

Bild1 – Micke
Bild2 – Vart rum pa Kedin’s Inn2
Bild3 – Poolen dar vi bor
Bild4 – En av shoppinggatorna
Bild5 – Micke utanfor Discovery kopcentrum
Bild6 – Pa gatan i Kuta, Micke tror att det var nagon slags begravningscermoni
Bild7 – Kuta beach
Bild8 – Pa stranden
Bild9 – Mer beach
Bild10 – Micke vid var pool efter han simmat nagra langder